Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förste, som passerade stadsporten med klingande
bjällror och en sprängande glädjekänsla högt uppe
i halsen. Solen liade gått upp öfver tindrande
rimfrostskogar och färgade dem blekröda. När
vägen krökte sig, såg han, utan besvär att vända
sig i sin stora päls, den gamla gymnasiistaden
bolma ut en hel sky de skäraste rosor i den
frost-klara luften. De slingade och virade sig ur
hundrade skorstenar, mörknade till vanlig rök,
bleknade till livit sommarnattsdimma, strålade i
purpur, stego allt högre och flöto slutligen bort i ett
fint blomsterstoft högt, högt uppe, för den
vaknande nordanvinden. Öfver den vackra staden
steg dess gamla, hemlighetsfulla borg, färgad svart
och hvit af frosten, men med tinnarna
högför-gyllda af morgonsolen. Och fast Karl kanske
saknade staden en helt liten smula, såg han den
likväl med förtjusning småningom skymmas
undan af backar och talldungar, tills han vid en
sista krökning tog afsked af dess sista
kännetecken, — det luftiga rosenmolnet långt borta
öfver den glittrande skogen.
Och nu låg landet framför honom hundra*
milsvidt, med snöiga, djupa skogar, ändlösa isar
och tjugu graders köld öfver sitt dunmjuka, rena
snötäcke. Släden knarrade enformigt, rimfrosten
bländade, och hästen spådde med upprepade frust*
jiingar att de skulle bli välkomna hem. Valkola-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
