Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som väckte eko, när det bar iil i grofskogen
eller en bergsbrant råkade finnas i närheten. Den
med Karl nästan jämnårige Valkola-Matti tuggade
sin tobak alldeles fullvuxet och med vanans
likgiltighet samt ägde en skicklighet, fullt ut så
stor som hans egen fars, att sända sin bruna saliv
famnslångt bort i snödrifvan vid vägkanten. Han
var afundsvärd, trots sin fåkunnighet, han hade
långt större oberoende än Karl, och dennes
öfver-lägsenliet gent emot honom aftog med kvadraten
på afståndet från lärdomsstaden.
Bäst Karl betraktade Matti på kusksätet,
påminde han sig en af sina studentbekanta i
hemsocknen, en lång, trygg och säker teolog, som
skulle prästvigas med det snaraste. Och så kom
han ihåg hvilken karl denne varit redan som
gymnasist på samma klass, där Karl nu befann sig.
Det var ju som nyss blifven gymnasist han en
sommar hållit sin första predikan på själfva
predikstolen i kyrkan där hemma. Tänk, en
själa-sörjare, en folkets lärare redan då, medan Karl ...!
Ku tanke flög blixtsnabt genom hans lijärna och
kom honom att draga ett andetag af lättnad.
Hvarför kunde inte han själf göra detsamma?
Teologen var ju visst äldre den tiden än Karl var
nu, men Karl var lika långt kommen i kunskaper
som han. Ett par år mer eller mindre gjorde
föga till saken, endast man hade den sanna man-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
