Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Här är den, alldeles under oss», svarade han.
»Hvar då?»
Karl spejade förgäfves efter ett spår och
lugnade sig först efter en stund, när han såg tydliga
märken af att en häst passerat här förut. Det
kändes så märkvärdigt trösterikt att upptäcka de
mörka lämningarna efter den, dragna ut i en flera
famnar lång, subbig linje. Vintergatan i all dess
renhet lockade honom till irrfärder först, sedan
han märkt den jordiska smutsen under sina
fotter .. .
Midnatten var småningom förbi.
Stjärnbilderna hade långsamt svängt sig, och Karlavagnen
hade rest sig upp på tistelstången, så den stjälpt
ut hvar och en, som vågat taga plats där. Månen
gick fram med stora, snabba skridt lågt öfver
synkretsen. Karls tankar fingo återigen fart,
un-derhjälpta af tystnaden, enformigheten och den
gnistrande omätligheten ofvanför och omkring dem.
Han började med att betänka sin litenhet inför
denna naturens storhet, men blef icke riktigt varm
af moralen däri. Han hade vid denna tid ännu
inga ohjälpliga sorger, som det kändes godt att
göra små genom jämförelsen med omätligheten och
vissheten om att han icke led ensam i denna värld
af myriader världar. Han hade ett sextonårigt,
fåfängligt sinnelag med stor tro på
ungdomskärleken och dess allt besegrande, varma låga. Och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
