Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
styrde fram emot den genom himlahvalfvets
skimrande arkipelager.
Snart hade han lyckats få en fullkomligt hel
förnimmelse af att vara ett obetydligt stoftgrand,
som sväfvade fram midt genom världsrymden. När
han såg åt sidorna ner på isen, hade den en
märkvärdigt overklig färg, såsom låg den många mil under
dem. Den mörka strimman skog vid synranden
kunde mycket väl passera för ett moln någonstans
långt borta, och all känsla af horisontal- och
vertikalplanet liade han lyckats förjaga. Hästen,
släden, Matti och han själf voro en planet för sig,
uppåt- och nedåtkänslan fanns icke längre, och
de drogo frigjorda och starka i sin tro på
ungdomskärlekens makt allt vidare fram mot
Lycksalighetens ö, som blinkade i fjärran med
färgskiftande lustgårdar. Ett ögonblick blef hans
fantasi förvillande verklig. Här midt ute på
Sai-m afjärden liade isen hört upp att braka, bjällrans
ljud hade han längesedan vant sig vid, så han
icke fäste sig vid det, färden gick alldeles tyst,
och den gråhvita ytan under dem var så jämn,
att släden tycktes mera sväfva än glida öfver den.
Hästens tramp förlorade sig i den ekolösa natten.
Matti teg, Karl teg, isen teg. Karl var alldeles
nära att fråga Matti huru han vågat sig ut på så
vådliga långfärder, och om han icke visste att de
kunde få hålla på så här i tusen år utan att än-
I.ille Karl. 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
