Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Äldsta syster kysste honom på munnen, men
drog sig helt förvånad tillbaka.
— »Kors i alla dar! Jag tror du fått
mustascher, Karl!»
De andra systrarna trängdes kring släden för
att få se Karl och hans mustascher, och när han
stigit ur, fann han till sin outsägliga fröjd att
hans rimfrostmustascher icke smulto bort, utan
läto fingrera och vrida sig så mycket han det
behagade. Han snöt sig utan att få dem i
handen, och han beredde sig för ett imponerande
intåg i det gamla hemmet. Pappa mötte honom i
farstun, och Karl snurrade upp ett par ansenliga
knäfvelborrar för att kunna gifva honom
hälsningskyssen.
— »De där rakar du bort i morgon dag, —
det passar sig inte för skolpojkar», sade pappa
afkylande och kysste honom leende. Han kallade
dem icke ens mustascher, utan bara »de där»!
Karl glömde dock hans ovänlighet så godt
som genast, ty i tamburen såg han farbror
Ram-senius och Anna, hvilka voro på besök i kväll.
Farbror klappade Karl leende på axeln och
välkomnade honom men Anna drog sig blygt
tillbaka i skumrasket, och Karl kunde omöjligt se
livad hon tänkte om honom och hans mustascher.
Det där skumrasket, som dolde henne, föreföll
honom mycket märkvärdigt, och lian fick en helt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
