Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
när isen brast under hästen, hoppat upp på
iskanten utan att väta en tråd på sig.
Han kick katt hästen vid betslet och lugnade
honom med vänliga ord och klappningar. Sedau
körde han den ett stycke tillbaka i vaken ocli
uppmanade den med uppmuntrande ord ocli
ryckningar i betslet att konuna upp. Hästen samlade
samlade sig till en stor ansträngning, reste sig
nästan upprätt i vattnet bland isstyckena, allt
under Mattis hetsande rop, ocli körsökte med en
kraktig sats att nå med kranikötterna upp på
iskanten. Han kick jämt och nätt den ena liokven
upp på isen, som brast under den, ocli sjönk
sedan så djupt tillbaka i den svarta vaken, att Matti
måste släppa sitt tag i betslet kör att icke kölja
med. Isstyckena skramlade och vattnet plaskade,
hästen krustade ut med skälfvande, stora mulvingar
det vatten han supit in och bekann sig åter i sitt
körra simmande läge. Med en liten otålig, energisk
gnäggning protesterade lian mot sin kångenskap
och gjorde ett nytt körsök på egen hand att rädda
sig. Det lyckades i ikvern så bra, att han nu kick
båda hofvarua upp på isen, ocli Matti sprang till
med ett glädjerop kör att hjälpa lionom.
— »Se, det kan man då kalla en häst, som
hjälper sig själk», sade han stolt.
Men hästen orkade icke länge hålla sig kvar
i den ansträngande ställningen, hokvarna gledo allt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
