Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
aldrig hålla ut en halk timme till i vaken. Och
det var en kör sorglig dödskamp han skulle bli
vittne till, utan att kunna hjälpa ett grand. Karl
satte hela sitt stora skuldmedvetande och
medlidande in i en smekning, som lian gak hästen,
men den skakade bara på hukvudet, nästan vred
denna gång, och gak upp ett stönande skri, så
förfärligt, att Karl ryggade långt tillbaka krån
vaken, i tron att den skulle anfalla honom. Men så
blef liästen åter lugnare och såg bedjande på Karl.
Då lyste en lycklig tanke upp hans mörka
sorg, han lämnade hästen för några ögonblick
ocli lyckades få fram ett stycke bröd ur sin
matsäck i släden. Samtidigt föll det honom in att
han kunde anlita sin halftömda konjaksflaska för
att mildra den köld, som allt mera trängde
honom genom benen. Hvarför icke med detsamma
gifva liästen af den? Nästa ögonblick matade
Karl den genomfrusna, stackars kamraten med
bröd, doppadt i konjak. Han lät sig förplägningen
väl smaka och skydde alls icke brödet kör dess
starka spritlukt. Det var Karl en sällsam lättnad
att, inkrupen i sin päls med hästens hukvud på
sin arm, dela med honom sin matsäck och sin
medsmugglade konjak, hvilken tycktes bekomma
honom väl. Han blek lugnare under behandlingen
och slickade begärligt Karls händer, när han ak
vårdslöshet spillde ut konjak öfver dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
