Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lg£
Det kunde vara en timme, sedan de åkte 111,
ocli en half, sedan Matti lämnade släden. Ännu
syntes han ej till, och Karl började förtvifla.
Hvar-för satt han här och underhöll den dödsdömdes
lif? Var det då inte långt bättre att också han
gaf sig i väg för att rädda sitt eget lif undan
kölden? Kanske skulle han lyckas skaffa
snabbare hjälp än Matti. En enda blick på den
stackars kamraten kom Karl att ändra tankar
fullkomligt. Det liade varit ett brott, som skulle
plågat honom hela lifvet igenom, om lian nu
öfver-gifvit hästen. Han kände sig färdig att frysa
ihjäl här bredvid hästen, 0111 det gällde.
Inom kort hade de tillsammans tömt
konjaksflaskan, och Karl kunde heligt försäkra att hästen
fick brorslotten. Under pausen, som följde efter
förpläguaden, kom han att tänka på hvad de där
hemma skulle sagt, om de sett honom här ute på
Saimaisen, matande och smekande en döende häst
i en vak. Så påminde han sig att Anna
Ramse-nius tyckte ofantligt mycket om hästar, och nu
tänkte han på sin trofasthet i nöden med dubbel
glädje.
Han vände sig ofta om och såg slutligen i
skumrasket trenne mörka punkter komma om
udden och styra mot dem. Tänk om det var
vargar! Han hade ingenting annat än en knif till
hästens och sitt försvar, och han iakttog de tre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
