Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mariner ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
döme mig, sann. Jag har intet vitne till händelsen,
ty jag var ensam, och den, som inte vill tro, får
låta bli. Jag seglade, som sagdt, ensam en varm
förmiddag med lagom vind, solen stekte mig, och midt
på en fjärd fick jag lust att ta mig ett bad. Det hade
jag gjort flera gånger förut på samma vis. Jag klädde
af mig, fick fatt i en ända, och var hufvudstupa
i sjön med detsamma. Men ändan var händelsevis
inte fastgjord den här gången, utan löpte ut, och
där låg jag sedan en half mil från land med tio
famnar rep, som trasslade sig kring benen på mig.
Ja, nog kläckte det i mig alltid, men inte gaf jag
tapt för det. Båten fortsatte kursen helt lugnt som
jag tyckte, och jag väntade förgäfves han skulle lofva
upp i vinden. Då blef jag otålig och ropade
honom an, i början litet dämpadt och blygt, ty jag
skämdes smått inför mig själf. Sedan ett par
gånger litet högre. Men när jag märkte att han
likasom lofvade upp en smula, röt jag till af alla
krafter åt honom. Och, ta mig tusan, lägger han inte
lydigt upp i vinden af sig själf, går långsamt öfver
stag och faller rakt ner på mig med sin backskotade
fock. Jag var inte sen att hugga fatt i vattenstaget
och äntra ombord igen; — ja inte en gång ändan
hade jag släpt, utan halade den med mig ombord.
Det kallar jag en båt, som lyder sin herre — hva?
Men inte råder jag någon annan att göra lika, och
inte har jag själf häller gjort om det efteråt.
Han pratade i ett kör tils Andersson kom
upp och sade att frukosten var serverad i kajutan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
