Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mariner ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sina steg hit ut i det granna förmiddagssolskenet, ty
där fins väl ingen sådan onyttig en...
Rundtomkring villor, stängda villor med
nedfälda gardiner och nakna flaggstänger. Bland dem
en, till hvilken en halft vänlig slump fordom drog
mig ofta, men så kom det en dag, då jag fick en
liten, lätt handtryckning och ett vackert tack för
glad sommar ur ett par kloka ögon; — sedan dess
undviker jag vägen, som leder dit. Hvarje dag
undviker jag den på nytt, och det är väl
hufvudsakligen det, som gör att jag så väl kommer i
håg den.
I parken herskar hösten oinskränkt. Där det
fins ett löfträd lyser marken bjärt rundtomkring och
sandgångarna äro genomskurna af regnet. Mossan
glindrar fuktig med glitter af spindelväf, där en skarp
solstråle hittar väg mellan den täta tallbarren
ofvanför. En ekorre har vågat sig ända fram
till hufvudgången och fäller sin tallkott i marken, när jag
nalkas, för att i flygande fläng svinga sig upp i en
tät grantopp, som döljer honom fullkomligt. Där
hängmattorna under sommarhettan sökte upp den
tätaste skuggan, är marken fortfarande nött och brun
af trampet från alla de fötter, som fått hvila här.
Längre ute på klippudden svarfvar hafssvallet
sitt sedan årtusenden påbörjade värk. I mäktiga,
långsamma dyningar, nästan omärkliga för ögat,
suger sig det grönklara vattnet högt upp bland
strandstenarna, för att igen draga sig tillbaka, så att det
gröna hafsslemmet blir hängande slapt nedåt ste-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
