Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mariner ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rasa och sopa längs gatorna bäst den gitte, tände
julgranarna och höll hvilodag. Kontoren stängde
och på själfva möljan vardt det dödt. Men
juldagen inväntades åter en’ångbåt från Lybeck, om än
urlastningen skulle vidtaga först tredje dag jul. Det
fans de, som gåfvo de sjöfarande en tanke och en
ofrivillig rysning, när stormen med plötslig
våldsamhet dref sand och småsten mot fönstren, suckade i
skorstensrören och smälde i någon illa läst port.
Juldagen på eftermiddagen, just i skumrasket,
kunde tullvakterna, som hade goda ögon, se en
ångare, hvit af is, lutande öfver i sextio graders
vinkel, dyka tungt i sjöarna, gå inom Gustafsvärn
till Nyhamnen, söka sig upp under land och låta
ankaret gå. Ångaren svängde med den tunga sidan
mot lä, och såg ett ögonblick färdig ut att lägga sig
helt under för vindtrycket och svallsjöns dyningar.
Hade lasten sprungit loss, — var han haverist?
Ingen flagga, intet tecken! Men med kikaren
uppsnappade en af karlarna i det sista, flyende
dagsljuset att båten var gulbrun och hade öfver hela
den ena sidan ett tjockt ispansar, långt upp i
tacklaget, helt öfver navigationshytten och
lifräddnings-båtarna. Han hade känt igen „Storfursten“, som
icke ville våga sig inom hamnarmen i qväll för
drif-isens, stormens och mörkrets skull. Den var
skyddad i alla fall.
Följande dag, när jag gick ned till möljan, lade
„Storfursten“ just till, efter att i flera timmar ha
bråkat i drif- och packisen utanför hamnarmen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
