Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mariner ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
två aftecknade sig snart ute på möljan mot den
gråhvita horisonten.
När de kommo igen tego de båda. Hon såg
orolig ut, svepte sin pälskappa nervöst omkring sig
och stannade.
— Följer ni inte med ett sista slag? Vi
behöfva inte gå ombord ännu, proponerade han.
— Är ni säker på det?
Till svar vände han hastigt om på klacken,
kom henne helt nära och sade öfvertygande:
— Jag påstår aldrig någonting säkert, utan att
det är det.
Hon skulle just följa med honom, när den
tredje afgångssignalen i detsamma skar fram
gall-sprängdt, öfverljudt ur ångsirenen. Hon spratt till
som för ett varsel och ropade lifligt:
— Se där huru mycket man kan lita på er!
Nu går jag ombord.
— Först ert afgörande! fordrade han
missbelåtet, otåligt, med sammanbitna tänder.
— Jag kan inte. Jag får inte . . .
— Ni måste!
— Jag gör det inte.
— Jaså —
— Han följde henne öfver landgången, hvilken
några man stodo färdiga att taga i och hala in, så
snart alla passagerare voro ombord. De två
stannade strax vid räcket, han med den ena handen på
landgångens ledstång. Så böjde han sig hastigt ned
emot henne och hviskade:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
