Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mariner ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att den inre fjärden ännu i dag skulle vara isfri ända
till stranden. Vi logo tviflande och antogo vadet.
Det var friskt och behagligt häruppe, och vi läto
tiden gå. Om en stund observerade äfven vi andra
att isen hade någonting underligt för sig. Råkorna
blefvo alt bredare och i sunden mellan kobbarna
såg man hela isfält på drift ut mot öppna sjön. Det
svaga, klirrande ljudet förnams alt tydligare. I ett
nu voro vi på benen, och om ett par minuter stodo
vi nere vid stranden. Där skvalpade dyningen
hörbart emot stenarna under istäcket. Isen höjdes och
sänktes med den, och hela det döda, hvita fältet
hade fått ett plötsligt lif.
Vi gingo ut på det. Det gungade under oss.
Nästa sekund sprang en rämna upp rakt under våra
fötter, och vi skingrades ofrivilligt som en hop skrämda
får. Under oss arbetade det, skvalpade det, sjöd
det. Inom två minuter var rämnan en half tum
bred; en ny rämna sprang upp på tvären, och det
lösa isstycket vaggade för dyningen. Vi sågo på
hvarandra och tänkte på vadet.
På hemvägen bestego vi bärget ånyo. Halfva
isfältet var i rörelse, man kunde tydligt urskilja det
genom att taga ögonmärke mot kobbarna.
Räm-norna löpte tätt som ådror i hvit marmor. Ett
ensamt strömolns skugga dref blixtsnabbt öfver det
hvita, och solen glittrade bländande och olidligt i
de frigjorda småböljorna. Aldrig hade jag drömt
om att ett vinterlandskap kunde få ett dylikt,
sjudande lif.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
