Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mariner ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sedan vi lämnat slädarna och letat oss upp dit längs
en igensnöad gångstig mellan bärgsknallarna, öfver
hvilka vinden jagade snöyran ohäjdadt.
Men postångaren, för hvars skull vi kommit hit
ut? Ja, af den syntes icke ett spår, huru vi än
späjade från bärgsklackarna rundt omkring oss.
Snöyran sopade lågt öfver marken och isen, men
lämnade de högre luftlagren fullkomligt klara. Och
likväl upptäckte vi ingenting. Hafvet låg långt utåt
skrofligt som en gigantisk, insnöad åker, där man
gått med en jätteharf. Västvart syntes ett bredt
band svart vatten, sedan åter is. Men vid
horisonten gick ett långt mörkt sträck halfva synkretsen
rundt. Ingenstädes ett spår af postångaren. Det
bläcksvarta vattnet mellan packisen kom mig att frysa
vid blotta åsynen, och jag gaf en medlidsam tanke
åt dem, som kanske nu i en öppen båt sträfvade
att nå land mellan isfälten, eller släpade båten öfver
den skrofliga öknen, sedan postångaren af isen
drif-vits upp på någon klippa. Genomblåsta och styfva,
med värk i händer och tår, trädde vi in hos
fyrmästaren för att värma oss.
Framme i rummet, hopkrupen i en gungstol,
med hufvudet i handen och blicken inåtvänd, satt
postångarens redare. Han hade gärna bytt värmen
och säkerheten och bekvämligheten mot en annan
plats uppe på en kommandobrygga på en ångare,
omgifven af is och grund, bara för att vara
förvissad om dess öde. I sex timmar hade han fåfängt
späjat efter den från fyrtornets lanternin med den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
