Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mariner ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bästa marinkikare, som en pariserfirma ännu
levererat. Endast den skrofliga isöknen, enformig som en
månkarta, och den breda svarta rännan, samt det
smala sträcket rundt halfva horisonten. Icke en
strimma rök mot det hvita, icke en mörk punkt,
undantagande några sälar, som en half mil från
land krupit upp på isen, där den tornat sig öfver
ett undervattensgrund.
Ovissheten är en plåga, större än det hårdaste
slag. Den är som tandvärk gent emot en
operation. Den enerverar, den sticker, den kommer
hjärnan att framfostra de omöjligaste sannolikheter och
de sannolikaste omöjligheter. Den sätter alt hvad
beräkning och hugskott kallas i en vild karuselldans,
som åter tager vid där den slutade nyss.
Ovissheten gör en handlingskraftig man svag som ett barn,
den trasslar tankarnas härfva till en klump, som
förståndet icke kan reda och som viljan icke förmår
slita sönder. Ovissheten lamslår och gör idiot.
Redaren strök svetten ur sin dystra panna och
försökte bli sällskapsmänniska igen, när vi trädde
in. Han kände till sina medmänniskor, afunden och
skadeglädjen, ty han var stadens förnämsta person,
och han talade naturligt och intresseradt om alla
detaljer, som lotsarna meddelat honom från
gårdags-kvällen, då postångaren varit synlig. Han t. o. m.
fördjupade sig med oss i gissningar om båtens öde,
fast han tydligen gjort alt det där förut, väl
hundrade gånger. Och han pointerade att postångaren
var hela hans förmögenhet, hvilket kom dem, som
4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
