Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mariner ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nästa gång det fantastiska skrofvet växte fram
så oproportionerligt stort ur mörkret, medan isen
skrek och klagade långa vägar omkring det,
förklarades fenomenet för oss. Isbrytaren dref sig till
mera än sin halfva längd upp på isen, sjönk igenom
och dref upp sig på nytt, och för hvarje gång den
dref sig upp, steg förskeppet två eller tre famnar
öfver isen. När skrofvet sjönk tillbaka i rännan
för att taga ny ansats, låg fören helt normalt lågt
som på en vanlig ångare.
Så ropade vi an båten, landgången sattes ut,
vi stego ombord, och jag presenterade mig som
tid-ningsreporter. Danskarna syntes en smula förvånade,
som om de tagit miste på kurs och kommit till
Amerika i stället för Finland. De undrade artigt
öfver tidningsväsendets utveckling hos oss, då de en
hel mil från land, midt i natten ute på ett öde isfält
stötte på tidningsmän i pincenez, handskar och
gummi-galoscher. Men vi slogo oss ned vid ett präktigt
kvällsmål med kymmel och gamle Karlsberg öl,
löste tungorna på kapten och manskap, och voro
stolta öfver att vara de första, som välkomnade
dem till Ultima Thule.
Jag författade min entusiastiska korrespondens
vid kaffet, medan min vän pumpade kaptenen för
mig. Bläckhornet fick jag hålla i, och skrifningen
fick jag afbryta för hvarje gång vi gjorde ansats
mot isen, så hela salongen darrade, lamporna
klirrade och glasen dansade. Men kaptenen skrattade
åt vår förvåning:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>