Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mariner ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kare ångare gjort i vårisen, och den skarpa ostliga
vinden dref som bäst hela Finska vikens väldiga
ismassor västerut. Om fan värkligen ville taga folk,
så borde han gjort det med kaptenen, ty aldrig har
jag hört honom af någon bli ombedd därtill med
innerligare öfvertygelse. Men kaptenen hade
tydligen talat med den onde förut, och visste, att ju
mera man bad honom, desto obenägnare skulle han
visa sig att göra det man bad honom om.
Kvällen för postångarens afgång lågo vi —
jag med — utanför piren af möljan med tullångare,
ingeniörer, arbetare, kapten och alt, sedan vi sågat
oss ut ur östra hamnen genom isen. Emigranterna
dansade uppe på kanten af den höga hamnarmen
sin vådliga afskedsdans, och vi voro tämligen nöjda
att beslutet ändtligen var fattadt. Ombord funnos
två ingeniörer, som skulle leda arbetena, och
ingen bland oss lämnade något älskande, ömt
kvinnohjärta i ångest bakom oss. Vi lämnade i stället en
grof bogsertross till postångaren för att spara vår
egen svaga gjutjärnspropeller till framtida stordåd,
och lågo snart på släp efter den gamla
vinterkämpen bland isstyckena i rännan, som den danska
brytaren gjort. Det gick tämligen jämt med en
liten törn då och då. Men när vi lämnat de sista
klipporna bakom oss på höger hand, tog
postångaren framför oss sin första allvarsamma törn och
stannade. I sista ögonblicket hunno vi slå back och
hindra den hotande kollisionen. Rännan var slut och
drifisen tog vid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
