Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En karriär ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
prakt. Likasom om hon njutit af intrycket, hon
framkallade, lekte hon med sin stora solitär kring
halsen, klar som en ofantlig vattendroppe, och lät
den vaggande blixtra af och an i sin halfmånformiga
guldinfattning öfver det hvita hullet. Hennes fingrar
smögo sig långa och utsökt väl formade nästan
ly-stet kring den facetterade stenen, som i värde
uppvägde halfva hotellet. Supén serverades i detsamma,
och divan glömde solitären för rådjursteken, tryffeln
och hotellets bästa Margaux.
Den barnsligt uppsluppna konstnärssjälen kröp
småningom fram ur sitt furstliga siden- och ädelstens
omhölje. Hon var vid glänsande lynne och hennes
fenomenelt vackra organ dominerade vid bordet.
Det var som om hon roat sig att håna sin stela
prakt genom ett lustigt själfsvåld, som skriade mot
det tjocka sidenet och kom hennes briljanter att
bryta ljuset lifligt, likasom hade hon kunnat gjuta
sitt goda lynne i dem.
Det lilla sällskapet var förtjust, och
frispråkigheten begynte vinna terräng efter divans exempel.
Endast pianisten satt oberörd som det tycktes,
måttfull, förbindlig, men med ett vänligt uttryck i
ansiktet, som hade han roat sig åt småbarns lekar.
Då föll den första frågan angående honom, och
alla spärrade nyfiket öronen. Betecknande nog
stäldes den till divan, icke till honom själf, och hon
tog upp den med sitt soligaste löje.
— Hvarför frågar ni inte honom själf?
Hvarför? Ja, inte sant, man har inte lust att fråga ho-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
