Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - På understol ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
landet på flera år. Han hade bundits af sin tjänst
i banken och hon af sin syssla.
Det var därför de båda betogos nästan ängsligt
af tallmons djupa tystnad, när de från stationen
rullade landsvägen fram i boställsinspektörens
Abo-kärra. Järnvägsrasslet har något af stadslifvets oro
inneboende, hvilket gör att den kultiverade stadsbon
finner sig tillrätta i det som i sitt naturliga element.
Det var först när de lämnat vagongen, när bantåget
ångat i väg, när de satt sig upp i kärran och när
hästen ryckt till och börjat sin otympliga fart, som
de riktigt kände att de voro på landet. Tankarna
som ännu arbetade i kapp med snälltåget de lämnat
nyss, funno plötsligen sin brådska omotiverad i den
stilla omgifningen. Karl Almroths vana vid bankens
febervärksamhet gaf honom en förnimmelse af att
han spårat ur och kastats någonstädes långt bort,
där det blef stilla omkring honom. Det var som
om han fallit i dvala; — en vaken dvala med vakna
tankar, men lama, energilösa, vegeterande tankar.
Han väcktes ur dem af sin fästmö, som hade
funnit rätt på sin skolflicksglädje från fordom. Hon
smågnolade utan att själf veta af det och brast ut
i halfva utrop för hvarje ny utsikt från åsbranten
där vägen gick. Hon var så upptagen af de nya
omgifningarna att hon totalt glömt honom. Hon
talade till honom då och då helt mekaniskt, men
väntade intet svar. Bakom dem satt kusken, en ny
dräng på gården, som Karl Almroth icke kände.
Karl Almroth riktade till honom några frågor om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
