Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Utan ord ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hon tog emot honom utan förvåning, utan
frågor, presenterade likgiltigt några af de närmast
stående herrarna för honom och fattade hans arm så
naturligt, som hade han kommit enkom för att
bjuda henne den. Med sitt vackraste leende och
sin inställsammaste stämma hade hon honom att
följa sig åt på sin morgonpromenad. De
ledsagades ur salen af ett halft hundrade undrande
blickar och några omärkliga, ihjälbitna ryckningar
under yfviga mustascher. Endast ur ett par bruna
zigenarögon följde dem ett värkligt skadegladt
ögonkast.
Hm, — svartsjuka! Hvarför skulle baronen
eljes kommit för att öfverraska sin hustru? Och
han kunde ha goda skäl därtill! Friherrinnan var
badortens ögonfägnad, hon var den mest tilldragande
damen, den mest eftersökta, den trefligaste, den
farligaste. Hon hade varit gift förut, visste man,
hade lefvat skild från sin man och gift om sig med
baron von Fremden för ett år sedan. Antagligtvis
för namnets skull eller af kärlek, ty baronen var
icke rik. Och hon var en af dessa oroliga,
begåfvade, behagsjuka och ärelystna kvinnor, som
ingenting är likgiltigt, en dam med raffinerad smak, lugn
takt och kallt förstånd. Man berättade att hon
fångat honom med eller mot hans vilja, men de, som
kände baronen närmare förklarade giftermålet helt
förnuftigt. Han var en indolent, förfinad skeptiker,
som helt enkelt förälskat sig i sin nuvarande hustru
och gift sig med henne både af sympati och be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
