Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Utan ord ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
räkning. Hon blef med sin äregirighet en lagom
sporre, som tvingade baronen ur hans dådlösa
självmotsägelser till ett lif af handling och värklighet.
Det var obekvämt, förstås, men det var nödvändigt,
och af alla svåra medel valde han det behagligaste.
När hon i början af säsongen kom till badorten
satte hon genast lif i den. Hon var en dam med
charme, och med djärfhet att använda den.
Hennes aktivitet förskaffade henne antingen hängifna
vänner eller bittra fiender, — likgiltig fick ingen bli.
Sina fiender ansatte hon oafbrutet och lefde i
ständig fäjd med dem, tils hon antingen gjort proselyter
af dem, eller lämnat dem å sido såsom omöjliga
att användas i hennes behagsjukas och äregirighets
syften. Hon hade redan sånär lyckats med de
flesta af badortens manliga element; — den kvinliga
afundsamheten rådde hon icke lika lätt uppå.
Det var själffallet att hon väckte både ond
blod och onda tungor. Hon var alldeles för
hänsynslös i sitt koketteri, alldeles för utmanande,
alldeles för spetsfundig, alldeles för skicklig. Hon hade
en märkvärdig smidighet och psykologisk blick för
folks svagheter, altsammans öfverdraget med en
fernissa af det mest uppsluppna, klädande själfsvåld
och barnslig hjälplöshet; hon var en kvinna med
stora inre resurser och alla behagets yttre. Och
hon nådde hvad hon ville: triumfer för sin fåfänga,
uppmärksamhet för sin person, afundsam elakhet af
sina kvinliga medsystrar.
Nu gick hon med sin man fram längs den stora
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
