Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och Värmlands vida rike slyra. —
Min son, kung Olofs son och min,
af Yngves ätt det sista skottet —
det sista? — nej, ett härligt frö,
som själf skall växa upp till träd
med mäktig, tusenårig krona.
Hans lif ej kunnat nog betalas.
Den bästa delen af mitt blod
är den, som rodnar på hans kinder;
den sämre, det som här finns kvar,
jag offrat gladt.
Thova.
Drott Olof döm
i denna sak ej alltför hårdt:
den lille kunde ej som du
i nödens stund ge tröst och råd,
och tungt sen länge hvilar ren
på Värmland vreda gudars hand.
Solveig
(isätter sig på en stol i själf va dörröppningen).
Ja, du har rätt, sen höstens skörd
slog fel af frost och regn fördärfvad,
har nöden växt med hvarje dag.
Hur är det nu? Har jakt och fiske
ej gifvit något?
Thova.
Nästan intet.
Ack, drottning, nu, först nu, står nöden,
den rätta nöden vid vår dörr!
/
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
