- Project Runeberg -  Olof Trätälja. Sorgespel i fem akter och prolog /
62

(1908) [MARC] Author: Axel Klinckowström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Samma dekoration som förut. Det är natt, och salen upplyses af
några facklor samt af det fladdrande, rödaktiga skenet från den
för &8kådarne osynliga härdm. Vapnen på väggarna är o borta.
Porten är vid förhängets uppgång stängd. Tom scm, på af stånd
höres ljudet af slädklockor och annalkande hästhofvar.

Soen 1.

(Solveig kommer hastigt ned för frustugutrappan.)

Solveig.

Jag hästar hör! De rida skarpt,
och isen likt en harpsträng sjunger
for deras snabba hofvars slag.

Det är de mina: snabbt mitt bud
har hunnit fram och fyllt sitt värf,
och raskt och utan tvekan alla
de kommit på min bön.

(Lyssnar ett ögonblick tyst på det allt starkare ljudet.

Skall väl jag lyckas att förmå
min far att blidka Olofs sinne?

Skall Olof vika ge? Hvem vet,
måhända räcka de förråd,
som dessa snikna bönder dölja.

Och dock; jag känner Olof väl:

Han ger ej vika, viker ej

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:36:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/katratalj/0062.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free