Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vinden vaknar ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
innehållet och orden ingenting betyda. Hon nikkar
utan att se upp och fäster sin linnéabukett
vid barmen.
Men den högtidliga stillheten i skogen börjar
försvinna, solen finner väg mellan barren och
göktytan gör larm hvad den förmår, förstärkt af sin
maka. Vinden tager hårdare fatt i topparna,
tränger in under granarna med en störande kraftig
susning, som väcker hela skogen och väcker de
två genom att varnande och kylande stryka dem
öfver tinningarna. Den mystiska förmiddagsgudstjänsten
är förbi, och vågorna börja sorla nere vid
stranden. Solfläckarna på marken få lif och flytta
sig, när grenarna ofvanom försättas i gungning,
och hästarna skrapa i mullen med hofvarna.
Det nej, som icke blef sagdt nyss, står nu att
läsas i damens hela hållning. Hon super in
vinden med vidgade näsborrar och öppen mun. Den
farliga tystnaden och skogens förtrollning är
bruten och med den hennes egen. Hon är fri. Den
unge mannens blick far nästan vred uppåt de
svajande grantopparna och vänder igen med ett annat
uttryck. Han piskar otåligt sin stöfvel med ridspöet
och far sig ett tag med handen öfver pannan. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
