Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vinden vaknar ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hon, som stigit ner från hästen i skogens famn,
andas ut en tacksam liten suck bland linnéorna,
i hvilka hon gömmer sitt ansikte.
Därpå ser hon sin kamrat raskt i ögonen,
och ler uppsluppet. Han varseblir med möda en
sista liten glimt af den dallrande stämningen nyss
innerst i hennes ögonvrår.
— Här blåser! säger han torrt, men hon gör
larm i kapp med göktytan och förundrar sig öfver
att han lockat henne att stiga af på en plats, som
så litet behagar honom. Skogen tager del i
hennes gäckande löje, och de små böljorna nere vid
stranden kasta glada och vakna solreflexer långt
in bland stammarna.
De sätta sig på en sten vid vägkanten, och
hennes munterhet ger hans dåliga lynne intet
tillfälle att yttra sig. Hennes flor blåser ut och slår
honom hånfullt i ansiktet, den storväxta alen nere
vid stranden böjer sig under blåsten, och hon
talar ifrigt om alldeles likgiltiga ting med ansträngd,
gäll röst för att göra sig hörd öfver skogens
växande sus.
— Här blir kallt, afbryter han henne otåligt.
Vi ha ridit oss varma och kunna förkyla oss!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
