Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mot hemmet ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
år jämbördiga med de forna, afundade och
uppburna gymnasisterna! Det var en af mina största
sorger, och jag vet att den hvilade tung på
mången annan sextonåring, som måste röka sin tobak
i smyg och passa på att tömma sitt punschglas
så, att lärarene ej fingo nys om det. Sådant hade
aldrig bekymrat de gamla gymnasisterna.
Det djupa medvetandet om min orättfärdiga
ringhet gaf mig ingen ro, ty det var just ute på
landet under ferierna som man kunde bära sin
värdighet stoltast. Jag gaf mig så hän åt min
bitterhet, att jag nästan afundades kadetterna deras
uniformer och själfkänsla, fast det var långt under
min värdighet. Och jag fann på intet medel att
höja mig till den framstående ställning, som
egentligen tillkom mig. Snölandskapen drogo förbi mig
med sin strimma mörk skog i fonden, det ena
efter det andra. Hästen gnodde i väg uppför backe
och utför backe, fimmelstängerna rasslade, bjällran
på seldonen höll takt till farten med nyckfulla,
små ljud i backarna, men på slät väg med ett jämt
och starkt klingande, som väkte eko, när det bar af
in i grofskog eller en bärgsbrant råkade finnas i
närheten. Min nästan jämnårige Valkola-Matti tug-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
