Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mot hemmet ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Anna Ramsenii vackra ögon fästa med ett
egendomligt uttryck på mig, när hon kom in och
farbror själf omtalade för henne vårt beslut. Jag
blef alt fastare i sadeln, jag växte ut till en
väldig Herrans tjänare inom en minut, och min
anspråkslösa lyceistståndpunkt låg långt, långt bakom
mig i forntidens dunkel. Med Annas hand i min
gick jag i kyrkan en morgon ett par veckor
därefter, och jag önskade bara att det funnits en orgel
där för att öka det högtidliga vid mitt
uppträdande. Jag måste slutligen nöja mig med
kantorns spruckna röst, isynnerhet som Anna lofvade
att högt understöda honom med sin vackra sopran.
Jag hade aldrig egentligen älskat Anna Ramsenius
förut, men nu kände jag att mitt lifs lycka
berodde af henne, och endast af henne. Den vissheten
kom så plötsligt, att jag alldeles glömde min sista
»flamma» i gymnasiistaden, henne, som jag ännu i
går tillhört med hela min glödande själ.
Det blef ett stillestånd i mina äregiriga på
samma gång som höga och andäktiga tankar, jag
kände mig likasom dragen bort ifrån jordelifvets
äflan och erfor ett lugnt och stort välbefinnande,
en frid med mig själf som aldrig förr. Annas hand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
