Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mot hemmet ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
höfdes icke mera för att jag på allvar skulle gå
ihop med Matti och öfvertala honom att följa den
vägen, som var hela sju mil kortare och långt
äfventyrligare än landsvägen rundt omkring.
Vintervägen tog af helt nära detta gästgifveri, och min
önskan var att vi nu genast skulle begifva oss af
för att öfverraska dem där hemma nära ett dygn
tidigare, än de väntade oss. Natten var stjärnklar,
Mattis häst var icke trött, och efter midnatt skulle
månen gå upp.
Matti hade otaliga invändningar: att han bara
en gång åkt den vägen förut, att vi kunde förvilla
oss, att isen var svag ännu, och att de
hemmavarande skulle sväfva i stor ångest, om de visste
att vi sålunda frestade Guds försyn. Jag svarade
att de ju icke visste någonting om det, och att det
var ingen fara, efter man åkt den vägen tidigare
i dag. Jag spädde ut Mattis tvekan med halfva
min konjaksflaska och lyckades slutligen få honom
resonlig. Det skäl, som berörde honom djupast,
var att man ginade hela sju mil, och det blef
också det afgörande. Men först kallades
gästgifvaren in och rådspordes utförligt både om isens
styrka och vägens riktning. Matti såg igen be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
