Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mot hemmet ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nade mig först om en stund, när jag säg tydliga
märken af att en häst passerat här förut. Det
kändes så märkvärdigt trösterikt att upptäcka de
mörka lämningarna efter den, dragna ut i en flera
famnar lång, subbig linje. Vintergatan i all dess
renhet lockade mig till irrfärder först, sedan jag
märkt den jordiska smutsen under mina fötter...
Midnatten var småningom förbi.
Stjärnbilderna hade långsamt svängt sig, och karlavagnen
hade rest sig upp på tistelstången, så den stjälpt
ut hvar och en, som vågat taga plats där. Månen
gick fram med stora, snabba skridt lågt öfver
synkretsen. Mina tankar fingo återigen fart,
underhjälpta af tystnaden, enformigheten och den
gnistrande omätligheten ofvanför och omkring oss.
Jag började med att betänka min litenhet inför
denna naturens storhet, men blef icke riktigt varm
af moralen däri. Jag hade vid denna tid ännu
inga ohjälpliga sorger, som det kändes godt att
göra små genom jämförelsen med omätligheten och
vissheten om att jag icke led ensam i denna värld
af myriader världar. Jag hade ett sextonårigt,
fåfängligt sinnelag med stor tro på ungdomskärleken
och dess alt besegrande, varma låga. Och så tog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
