Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mot hemmet ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skymtade ljus mellan stammarna, och vi åkte ut
från tallskogen, fram genom allén,
ackompanjerade af hundskallet. När vi skulle in på
gårdsplanen mellan grindstolparna, som stodo där
halfdrunknade i drifvorna, mötte oss Kastor mod en
attack på hästen. Strax därpå kände han igen min
röst, och hans ilska gaf rum för en glädje, så full
af vänlighet och så våldsam, att jag hade all möda
att hindra honom från att slicka mig i ansiktet.
Han gjorde höga skutt kring släden och upp i den
och fägnade sig så öfver mig som aldrig någon
människa ännu gjort eller kommer att göra.
Lockad af bjällerklangen och Kastors
glädjetjut, kom tjänsteflickan Greta ut i farstun med ett
ljus i handen. I tamburfönstret såg jag späjande
ansikten, och när vi stannade framför trappan,
dykte mors gamla, kära och vänliga ansikte upp
strax bakom Gretas, och ljusskenet föll varmt på
hennes fina rynkor och slätkammade, gråsprängda
hår. Hon nästan sprang utför trappan och ropade:
— Karl —! Är du redan här! Kära Karl
välkommen!
Efter henne kommo syskonen ut i den kalla
vinterkvällen, utan att ha hunnit taga på sig en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
