Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mot hemmet ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
när isen brast under hästen, hoppat upp på
iskanten utan att väta en tråd på sig.
Han fick fatt hästen vid betslet och lugnade
honom med vänliga ord och klappningar. Så förde
han honom ett stycke tillbaka i vaken, och med
uppmuntrande ord och dragningar i betslet
uppmanade Matti sin häst att komma upp. Hästen
samlade sig till en stor ansträngning, reste sig
nästan upprätt i vattnet bland isstyckena, alt
under Mattis uppmuntrande rop, och försökte med
en kraktig sats att nå med framkötterna upp på
iskanten. Han fick jämt och nätt den ena hofven
upp på isen, som brast under den, och sjönk sedan
så djupt tillbaka i den svarta vaken, att Matti
måste släppa sitt tag i betslet för att icke följa
med. Isstyckena skramlade och vattnet plaskade,
hästen frustade ut med skälfvande, stora mulvingar
det vatten han supit in och befann sig åter i sitt
förra simmande läge. Med en liten otålig, energisk
gnäggning protesterade han mot sin fångenskap och
gjorde ett nytt försök på egen hand att rädda sig.
Det lyckades i ifvern så bra, att han nu fick båda
hofvarna upp på isen, och Matti sprang till med
ett glädjerop för att hjälpa honom vidare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
