Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mot hemmet ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hvarför icke mod detsamma gifva hästen af den?
Nästa ögonblick matade jag den genomfrusna,
stakkars kamraten med bröd, doppadt i konjak. Han
lät sig min förplägning väl smaka och skydde alls
icke brödet för dess starka spritlukt. Det var mig
en sällsam lättnad att, inkrupen i min päls mod
hästens hufvud på min arm, dela med honom min
matsäck och min medsmugglade konjak, hvilken
tycktes bekomma honom väl. Han blef lugnare under
behandlingen och slickade begärligt mina händer,
när jag af vårdslöshet spilde ut konjak öfver dem.
Det kunde vara en timme, sedan vi åkte in
och en half, sedan Matti lämnade oss. Ännu
syntes ej ett spår af honom, och jag började förtvifla.
Hvarför satt jag här och underhöll den
dödsdömdes lif? Var det då inte långt bättre att jag också
gaf mig i väg för att rädda mitt eget lif undan
kölden? Kanske också att jag lyckades skaffa
snabbare hjälp än Matti! En enda blick på min
stackare kamrat kom mig att ändra tankar
fullkomligt. Det hade varit ett brott, som skulle
plågat mig hela mitt lif igenom, om jag nu
öfvergifvit honom. Jag kände mig nästan färdig att
frysa ihjäl här bredvid honom, om det gälde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
