- Project Runeberg -  Vid vägkanten. Berättelser och skizzer / Samling 1 /
6

(1880-1883) [MARC] Author: Amanda Kerfstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Men kära hjertandes du, gråt inte så fasligt.» Han
sträckte ut handen för att hjelpa henne. »Kom upp
och var glad igen nu, Trine lill.»

»Rör mig inte», snyftade hon. »Det kanske inte
heller passar sig.»

»Det var ju för din skull och inte för min, jag sa’
det ordet», sade han godmodigt.

»Har du läst sagan om lilla sjöjungfrun, du Erik?
Vet du hvarför det skar i hennes fötter som skarpa
Svärd vid hvart steg, hon tog? Men det är detsamma»,
fortfor hon resande sig upp och aftorkande sina tårar.
»Fattigstugan är god nog för mig, stackars hittebarn,
som jag är.»

»Än en gång Trine lill», sade han allvarsamt, »gör
mig inte ledsen i dag, ty jag kommer för att bjuda dig
farväl på lång tid. Jag skall resa till landtbruksskolan
i morgon, för mor har fått i hufvudet, att jag ska’ sköta
gården efter nya metoder, när jag blir myndig och ska’
öfvertaga den. Så nu får jag inte se dig på tre hela
år, Trine, och när jag kommer igen, så är du sjutton
år, stora flickan.»

Hon såg på honom med bestörtning och
förskräckelse målade i hvarje drag af sitt talande ansigte.

»Du borta i tre år», sade hon med en röst, som om
slaget döfvat henne med ens. »Och när du kommer
igen, så är du en rigtig herre!»

»Så du vill inte ge mig betyg på det nu inte»,
sade han skrattande.

»Ah nej! Nog är du rikare än alla herrarne i
socknen tillsammantagna, men du är ändå inte annat än
en bondson. Och inte kan du stort mer än jag, för vi
ha ju gått i samma skola, vet jag. Men då — då blir
det något helt annat.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 19:08:33 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kavagkant/1/0010.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free