- Project Runeberg -  Vid vägkanten. Berättelser och skizzer / Samling 1 /
9

(1880-1883) [MARC] Author: Amanda Kerfstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Jag vet att Erik skall öfvertala dig, Trine. Jag
känner gossens sinne. Men offra ändå något för hans
skull, så skall jag vara dig tacksam i alla mina
lifs-dagar. Du ska’ inte bli olönt, det kan du lita på.»

Trine såg på henne med en egen blick.

»Jag kan inte köpas», sade hon.

»Men du kan väl öfvertygas om det som rätt är
ändå. Han kommer i qväl‘1, och i morgon är det
midsommarsfest hos Nämndemans. Gå dit, Trine, och gör
slut på’et med ens. Jag har en annan brud åt honom,
som är lika rik som hon är fin. Lägg dig inte emellan,
Trine lill, det är ju Eriks lycka det gäller. Om du
visste hur jag håller honom kär!»

Ett bittert leende krusade Trines läpp.

»När ni också lärt er att offra någonting, mor
Sanna, då först kan ni börja på och tala om, att ni
håller honom kär», sade hon, vände henne ryggen och
gick långsamt bort.

När Tiine hunnit fattigstugan, skyndade hon förbi
dörren till det enda stora rummet, gemensamt för både
karlar och qvinnor, uppför den bristfälliga trappan och
in i sitt eget lilla krypin, ett mellanting mellan kontor
och vindsrum, som dock genom flickans bemödanden
fått en prägel af jungfrulig skönhet midt i armodet.
Ehuru det var på förmiddagen, kastade hon. sig på
sängen och låg så orörlig under flere timmar. Hon
kunde icke gråta, men hennes hjerta värkte och hennes
pulsar bultade, och ändå midt under så döfvande sorg
erfor hon då och då^Lksom en ilning genom hela sin
varelse af vild glädje. Framför och öfver allt annat
stod dock det medvetandet att han skulle återkomma.
Men som dagen skred fram återkommo dessa blixtar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 19:08:33 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kavagkant/1/0013.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free