Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jag varit hemifrån, att det är bättre att vara en reel
bonde alltigenom, än att slarfva med och vara en
half-herre bara utanpå!»
»Det var regalt taladt, du Erik, och vett och reson
i’et mä. Då kan du så godt som vara välkummen te
oss igen.»
»Men sir du inte», sade en annan, »hur din lilla
dufva kilar derborta för brinnande lifvet. Ta henne,
du Erik, annars så kniper allt lång-Ola henne, ifrån
dig. Det glunkas nog om, att han slår sina lofvar
omkring henne hvar dä’bär te.»
Erik störtade fram och kom just lagom för att fånga
Trine i sina armar, då hon andlös och flämtande jagade
undan lång-Olas förföljelse. »Du ä ju inte mä om
leken, för allt hva jag vet», sade denne förargad.
»Kan så vara. Men jag har äldre rätt än du.»
»Det kunna vi väl bli två om.»
»Jag gratulerar inte den, som ställer sig emellan
mig och min flicka», sade Erik, mörk i hågen.
Hur stolt Trines hjerta slog! Han erkände det så
öppet*. Han var samme trohjertade, präktige Erik, som
alltid förr. Men ack — det var ju sant — hon hade
ett ögonblick glömt det, — det var något helt annat,
sgm hon måste utföra.
»Ingen kan pocka på någon rätt, hvad mig angår»,
sade hon kort.
»Ja, jag cederar gerna», sade lång-Ola stött och
aflägsnade sig.
»Är det ditt första ord till mig, Trine?» sade Erik
långsamt.
»Godt vore om det också vore det sista», sade Trine,
och gick ifrån honom.
Han märkte då hon senare på qvällen smög sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
