Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ifrån de öfriga och gick hemåt. Yid stättan upphann
han henne.
»Var det ditt allvar, det du sa’ deroppe?» sade han.
»Visst var det så.»
»Men det har inte låtit så i dina bref.»
»En kan väl ändra sinn, vet jag.»
Hon stod med nedslagna ögon på stättans öfversta
pinne. Han stod nedanför.
»Trine, jag ser på dig, att du inte slutat att hålla
mig kär. Hvad är det då? Ha de lockat dig till något
ondt, Trine? Ty dig till migl Jag vill försöka att
förlåta dig.»
»Ja», sade flickan vildt, »de ha lockat mig till ondt.
De ha lockat mig att förneka det bästa en menniska
har här i verlden.»
»Hvad menar du?» sade han ännu långsammare.
»Ar det någon skam, som lagt sig mellan mig och dig?»
»Ja», sade hon knappt hörbart.
»Trine lill!»
Han sade icke mer, men i detta utrop låg allt
hvad kärlek, förebråelse och djup, öfverväldigande
smärta kunna uttala.
Hon uthärdade ej längre. Hon tog ett hopp från
gärdesgården, på hvilken hon stod, ned på landsvägen
och började skyndsamt gå hemåt. En gång såg hon
sig om, och då märkte hon, att han satt sig ned på
ett af stättans fotsteg.
När Trine kom i förstugan, hörde hon ett döfvande
larm af flere röster från rummet till venster. Hon
öppnade dörren och steg in.
»Hvad är det nu igen», sade hon. »Det är då
märkvärdigt, att jag aldrig kan vara borta utan att det
är väsen, när jag kommer hem.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
