Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Gör din gerning fort, Trine lill,» sade hon, »så
hvar får sin skifva. Julgröten skall du äta på annat
håll i qväll.»
Trine blef så blek om kinden att mor Sanna hastigt
skyndade fram till henne.
»Tag knifven och bullan du, Puckel-Kari, jag
tänker ni kan nog förse er på egen hand. Och medan, så
tar jag flickan.»
Och så gjorde hon bokstafligen, stor och stark som
hon var. Slädfällen sveptes om Trine som en kappa,
och så bar det af för mor Sanna lika hastigt, som hon
kommit.
Men mot rutan syntes de plattryckta, skrynkliga
ansigtena stirra ut efter dem, så länge de skumma
ögonen förmådde, och derefter gick Tok-Anders fram och
skakade hand med Munter, och båda skrattade alldeles
omåttligt, fastän tårarna droppade ned på deras tofviga
skägg.
När mor Sanna inträdde i salen med Trine vid
handen, var allt tjenstfolket redan på sina platser
kring bordet. Hon kastade en granskande och
allvarsam blick på dem alla.
»Gå opp du Jöns Petter och båda husbond, men
trösta dig om du knyster.»
»För all del, kommer aldrig på frågan», svarade
Jöns Petter, som tjenat i staden och ville vara fin.
När Erik inträdde, bländades han nästan af det
starka ljusskenet.
»Du sa’, sonen min,» sade mor Sanna med klar
röst, »att du inte kunde få bättre julgåfva, än du fick
nyss. Men jag tänker jag har hittat på en än bättre
åt dig. Och kom nu aldrig mer och säg att du ska’
lemna gård och grund, för det gittar jag inte höra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
