- Project Runeberg -  Vid vägkanten. Berättelser och skizzer / Samling 1 /
22

(1880-1883) [MARC] Author: Amanda Kerfstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Men tänk på mig, var barmhertig, tänk på oss
alla», bad mor Sanna ångestfullt. Hon till och med
knäpte ihop händerna.

»Tänka på er — hvarför det? Ni har minsann inte
gifvit mer än den aldra minsta biten af er högfärd,
och det stycket som finns qvar kunde allt behöfva en
knäpp till, efter hvad jag kan tycka.»

»Men ni bereder hennes ofärd.»

»Det står inte så i fjerde budet, vill jag minnas.»

»Hvad skall jag säga för att beveka henne,» utbrast
mor Sanna i förtviflan. »Det här går ingen af oss
igenom.»

»Jag tror,» sade qvinnan långsamt och dystert, »att
det varit bättre för mig, om hon varit qvar i
fattigstugan. Der skulle man icke nekat mig en halmkärfve
i ett hörn att ligga stilla — stilla på. Det är den
högsta beqvämlighet jag står efter i lifvet. Och efter hvad
de der sade om henne, skulle hon icke sparat på ett
godt ord då och då till tröst för ett utlidet hjerta.
Ni förstår inte, ni, hvad det är att vara trött, som jag.
Men nog nu,» afbröt hon med bestämhet, »låt mig nu
se henne.»

De båda qvinnorna betraktade hvarandra under
några ögonblick tigande, men mor Sanna måste sänka
sin blick för tatterskans mörka, allvarliga öga. Hon
tog henne tyst vid handen och ledde henne fram till
dörren till det inre rummet. Midt på densamma fanns
en liten glasruta, derifrån mor Sanna brukade öfvervaka
pigornas flit, då de suto i köket vid sina arbeten. Men
qvinnan var så liten och späd, att mor Sanna måste
sätta fram 1 en hög träpall åt henne, innan hon kunde
nå dit upp.

Hon blickade in — och hvad såg hon?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 19:08:33 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kavagkant/1/0026.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free