- Project Runeberg -  Vid vägkanten. Berättelser och skizzer / Samling 1 /
23

(1880-1883) [MARC] Author: Amanda Kerfstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Trine, i heln glansen af ungdom, helsa och
fägring satt framför aftonbrasan med en liten flicka i
knät. Lutad öfver henne stod Erik. Han hade tagit
klockan ur västfickan och lät den nu svänga fram och
tillbaka på sin kedja för barnet, som med sina osäkra,
knubbiga små händer förgäfves sökte fånga den. De
fladdrande lågorna upplyste klart gruppen. Hur varmt,
hur gladt, hur trefligt der såg ut i rummet. Hur
hjert-ligt de skrattade vid barnets otympliga försök med
klockan.

Qvinnan stod länge lutad mot glasrutan — alltför
länge tyckte mor Sanna, som hvarje ögonblick fruktade
att någon skulle komma in. Ehuru en skälfning då
och då skakade hennes kropp, måtte hon icke frusit,
ty då hon ändtligen lyfte sin bleka panna från glaset,
suto tvenne stora svettdroppar qvar derpå.

Hon steg varsamt ned från pallen, liksom rädd att
göra buller. När hon. kom till spiseln, sträckte hon
ett ögonblick sina utmärglade händer fram emot elden,
derefter öppnade hon sakta dörren och gick ut.

Mor Sanna såg efter henne genom fönstret. Snö
hade böijat falla i täta flockar, och hon var snart
försvunnen i töcknet. Då gick mor Sanna och satte sig
på bänken framför spiseln. Ehuru hon kastade mera
bränsle på elden, föreföll det henne kyligt, och ehuru
det var särdeles ljust inne, tedde sig alla föremål för
henne som genom en dimma. Hon hörde, liksom en
drömmande, hur ladugårdspigan kom in och stälde
sina mjölkflaskor ifrån sig. Derefter kom barnflickan
och började, under det hon plockade ned lillans kläder
från snöret, att beklaga sig öfver att hon ej fick rätt
på en af flickans strumpor — hon visste ändå så
tydligt att hon på morgonen hängt upp båda två bredvid

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 19:08:33 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kavagkant/1/0027.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free