- Project Runeberg -  Vid vägkanten. Berättelser och skizzer / Samling 1 /
35

(1880-1883) [MARC] Author: Amanda Kerfstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Måtte väl det, skulle jag inte minnas henne! Vi
va bara ett par jänter båda två den tiden, men det
går aldrig ur mej hvad vi hade det nöjsamt, medan
jag tjente i prestgården. Och hon är fru nu, fröken
Elsa, och har en så’n rar liten herre se’n. Jag fick
mej väl också en karl till sistens, men ett kräk va det,
så jag får slita både sent och bitti.» *

»Det var ledsamt att höra det, Stina. Du borde
allt sett dig bättre för i en så vigtig sak.»

»Visst det ja, — men ungdom och visdom följs
inte åt, och det krakar väl af så lidt om lidt. Och
lakan har den lilla rara herren på armen. Kantänka
bara! Mins fröken när herrskapet va nere och bada,
hur jag fick stå på vakt här uppe vid gärdesg&tden
och skrika, bara jag såg skymten till någon
spatser-gångare. Ja, det var en förfaseligt nöjsam tid! Men
nu får jag allt qvista af till gästgifvaregården på
rödaste rappet, för frun skall veta att jag tvättar åt dom
dennasse. Tänk om frun ville göra sej så gemen och
titta in till vårat, me’n hon är på trakten. Visst är
det eländigt och uselt, men nog försöker jag att hålla
undan smutsen så godt jag förmår, så nog törs frun
sitta ned på en stol, skam till sägandes, och dricka en
tår kaffe med, om det kniper. Ajö! Ajö! Det var
just en opplyftande syn, det säger jag för sanning.»

Och så lyfte hon upp sina båda tunga korgar fylda
med nytvättade kläder, och fortsatte raskt sin vandring.
Hon hade gått ett godt stycke, då hon vände sig om
och ropade med hög röst tillbaka:

»Frun tänker väl inte bada på det gamla vanliga
stället heller, vet jag? Hon vet väl af att floden skar
ut der i våras, så der är bus bas ner, der.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:37:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kavagkant/1/0039.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free