Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
du har hela det svallande lifvet framför sig, med
ungdom, helsa, rikedom»–
»Och allt det der ja,» af bröt han mig vårdslöst —
»men ser du hemligheten ligger deruti, att en
fidei-kommissarie födes gubbe. Men, ä propos de nos
mou-tons — du skulle väl inte händelsevis vara förälskad?»
Han lyfte sin blick mot min, och jag kände mig
rodna som en skolflicka ända upp till hårfästet. Jag
hade just aftonen förut smugit brefvet till Ellen ned
i postlådan. Det innehöll min första innerliga
förklaring om min kärlek till henne. Den hade varat så
länge, den var som sammanväxt med mitt lif, och det
förargade mig outsägligt att se denna kalla, liknöjda,
profanerande blick häftad på mig. Emellertid ämnade
jag ej förneka min kärlek eller min Ellen, hvilken
dessutom var sådan, att hon väl kunnat visa sig inför
hans höghets högförnäma ögonpar.
»Nå ja, om så vore, Kasimir, så ät det ju något,
som du sjelf erfarit och»–
Han afbröt mig åter.
»Jag!» sade han med en lätt. axelryckning. »Jag
fruktar, att jag måste underrätta dig om, Konrad, att
du är temligen barnslig.»
Jag bet mig i läppen.
»Men du är gift,» sade jag med ett tonfall, som jag
ärligt bjöd till att göra så höfligt jag kunde.
»Jag vill inte påstå,» sade han och lyfte, som det
tycktes, med ansträngning lillfingret för att dermed
af-skudda askan från sin cigarr, »att hvad mig beträffar
man kan säga: noblesse oblige, men jag är viss, att
man kan säga fideikommiss oblige. Jag hann knappast
blifva myndig, förr än hela slägten ropade på en
gref-vinna. Jag såg Honorine, hon passade — hvarför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
