- Project Runeberg -  Vid vägkanten. Berättelser och skizzer / Samling 1 /
47

(1880-1883) [MARC] Author: Amanda Kerfstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

af postkontoret, men Kasimir såg ej ut att märka
någonting. Dock lät han karlen stå några sekunder
framför sig med postväskan utsträckt, utan att han
rörde sig för att emottaga den. Derefter höjde han
långsamt på ögonlocken och såg på männen. Det var
en uthållande blick — den föreföll innehållslös, ja,
verkligen tom, och dock låg det i djupet af den
någonting, som småningom fylde karlen med en panisk
skräck. Han började skälfva och stammade en knapt
begriplig försäkran, att han tusen gånger hellre skulle
kasta sig i sjön än en gång till göra sig skyldig till
samma förseelse. Sjelf erfor jag under denna scen en
ruskig känsla af en förlamande och underkufvande
makt öfver mig, snarlik nattmaran, och jag kände en
verklig lättnad, då Kasimir ändtligen emottog väskan.
Då betjenten återtagit sin plats på kuskbocken, sade
han helt vårdslöst till mig:

»Han är icke dresserad ännu, han är så nykommen.
Men det brukar ej fordra mer än fjorton dagar, och i
alla fall tror jag ej, att du skall behöfva ha vidare
obehag af honom.»

Under det han § derefter helt långsamt bröt ett af
sina bref, och kusken gaf några brödkakor åt hästarna,
hade jag god tid att uppbygga mig med betraktande
af konstmakarnes prestationer, hvilka nu som bäst
på-gingo. Det var ett stort sällskap, som rastät här,
troligen på väg till någon större stad, och deras mörka,
sydländska ansigten och smidiga gestalter togo sig
pittoreskt ut mellan trädgrupperna. Någonting af större
konstnärligt intresse förekom just icke, om jag
undantager ackompanjemanget, hvilket utfördes på fiol af en
femtonårig pojke, man kunde nästan säga med
mästerskap. För öfrigt förekom mig denne pojke egen af en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:37:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kavagkant/1/0051.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free