- Project Runeberg -  Vid vägkanten. Berättelser och skizzer / Samling 1 /
48

(1880-1883) [MARC] Author: Amanda Kerfstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

helt annan orsak. Han var nämligen afskräckande ful
i motsats till alla de öfriga, som voro temligen vackra
sydländska typ£r. Hans hufvud var oformligt stort
och. nedkrupet mellan hans uppstående axlar, armarna
voio af en ovanlig längd och syntes måhända ännu

* längre och magrare, emedan de väl ett qvarter nakna
^flmstucko ur hans urväxta ja.cka. Håret stod styft
som en borst kring hans ansigte, och en lugg nästan
dolde hans låga panna, munnen var afskräckande stor
och förvreds af det ohyggligaste grin vid hvarje
svårare löpning af hans stråke öfver strängarna. I hela
utseendet låg något olyckligt och förvildadt, ja, hade
jag ej jned förvåning lyssnat till de sköna melodier,
han framtrollade, skulle jag undrat, hvilken solstråle
väl kunde lysa i hans lif, så bunden och fastkedjad
vid det afskräckande syntes han mig.

Vid denna min inre fråga efter hans solstråle,
drogs ett draperi i toppen af tältet åt sidan och visade
ett barn, stående på en smal trädgren, just med foten
framsträckt för att beträda ståltrådslinan. Menigheten
uppstämde ett skrällande bravorop, och sjelf kunde jag
ej afhålla mig från att lindrigt knuffa till Kasimir,
som, hittills fullkomligt likgiltig för allt omkring
honom, icke lyft ögonen från sina bref. Hon stod der,
skön och lätt, som en andeuppenbarelse, med det långa
svarta håret böljande ned öfver hennes skuldror, med
den bleka, genomskinliga hyn, kanske ännu blekare af
den smula förvirring hon kände, med de sammetslika,
klarbruna ögonen några ögonblick öfverfarande
mängden under henne, medan hon väntade på, att melodien
skulle förändras. Efter några smärtsamt disharmoniska
öfvergångsgrepp började en långsam, högtidlig marsch,
och hon steg ned på linan. Hennes små fötter sattes

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 19:08:33 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kavagkant/1/0052.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free