- Project Runeberg -  Vid vägkanten. Berättelser och skizzer / Samling 1 /
52

(1880-1883) [MARC] Author: Amanda Kerfstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Flickan fäste undrande sina stora mörka ögon på
honom.

»Och du skall få granna kläder och aldrig behöfva
vara rädd för piskan,» fortsatte Kasimir med frestarens
lockande röst.

Hon reste /Sig långsamt, och Kasimir var icke sen
att lyfta Jienne på sin arm.

På hördes ett smärtans anskri från gossens läppar,
han skyndade fram och omfattade hennes fötter. Han
var likblek, alla hans lemmar skälfde.

»Antonia, Antonia!» ropade han, »lemna mig icke.
Herre, herre tag mig med. Slit henne icke ifrån mig.
O! haf förbarmande.»

»Jag vill ned, jag vill ned till Pierrot,» började
den lilla fUskan snyfta ©ch kämpade af alla krafter
för att komma lös.

Det började att höras ett temligen högljudt
mummel ibland hopen, och Kasimir fann troligen
situationen temligen obehaglig, han drog upp sin börs och
visade henne. »Ser du, hur det lyser af blankt guld,
Antonia,» sade han. »Du får den, om du följer snällt
med.»

Det glänste till i flickans ögon. Hon tog börsen,
böjde sig ned och slog sina armar om gossens hals,
och jag märkte, att hon behändigt lät den glida ned i
hans ficka. Under det hon upprepade gånger kysste
hans gulbleka kind, hörde jag henne hviska tvenne
ord, hvilka jag uppfattade såsom: »Suivez moi!»

Derefter lät hon sig villigt bäras till vagnen, der
hon sattes på baksätet midt emot oss. Jag såg mig
om på gossen. Han vred sina händer i hej dlös
för-tviflan, och ångesten, som stod präglad i hvarj*e hans
anletsdrag, gjorde dem ännu vederstyggligare än van-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 19:08:33 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kavagkant/1/0056.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free