- Project Runeberg -  Vid vägkanten. Berättelser och skizzer / Samling 1 /
53

(1880-1883) [MARC] Author: Amanda Kerfstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ligt. Kasimir befalde kusken skynda med påselningen,
då jag såg gossen häftigt springa bort mot tältet. Han
återkom efter några sekunder, bärande en kappa öfver
ena armen samt ett litet knyte i handen. Aldrig skall
jag glömma hans uttryck, då han koip fram till oss,
och den nästan moderliga ömhet, hvarmed han insvepte
Antonia i kappan. Det rörde mig så djupt, att jag
tog upp mitt visitkort, skref min adress derpå och
lem-nade honom. Han lyfte på mössan och hviskade:
»Merci, mille fois, monsieur,» innan vagnen rullade
bort med oss.

»Yar det din bror, Antonia?» frågade Kasimir,
barbariskt nog så föga skyende att slita de närmaste
familjeband.

»O nejl För två år fcedan lemnade cfe mig öfver
sommaren hos Pater Ambrosius, som bodde i en liten
hydda på landet nere i Provence. Pierre var der förut.
Han läste och talade latin med Patern. Han skulle
bli munk. Men då de om hösten kommo och hemtade
mig, ville han ej stanna ensam qvar utan rymde med
oss. Sedan har han följt oss beständigt och spelat åt
oss. Men nu har han börjat längta till sina böcker
igen, och det var bara för min skull, han stannade.
Derför var det så godt jag kom bort,» fortsatte flickan
med en suck, »han leddes; ah, je le voyais bien,» och
hon lade sin lilla hand på sitt hjerta.

»Men Kasimir, har ej ditt ädelmod i dag förledt
dig till en öfverilad handling?» sade jag, »hvad skall
väl din hustru säga om denna present?»

»Honorine? Ah hon finner sig i allt och är
beständigt förtjust öfver allt hvad jag gör. Hon tyckes
hafva gjort sig till en pligt att vara min första
tje-narinna.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:37:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kavagkant/1/0057.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free