- Project Runeberg -  Vid vägkanten. Berättelser och skizzer / Samling 1 /
54

(1880-1883) [MARC] Author: Amanda Kerfstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Det är icke inånga män, som kunna gifva sina
hustrur ett sådant loford.»

Han svarade ingenting, och jag började verkligen
längta att se den unga grefvinnan. Men ehuru friska
hästar voro oss till mötes vid nästa gästgifvaregård,
hade det dock blifvit en juniaftons halft mystiska
skymning, innan vagnen rullade fram mot den
slotts-lika byggnaden på det grefliga fideikommisset. Vi foro
genom en park af väldiga ekar. Glimmande vatten
syntes här och der mellan träden, och då vi ändtligen
stannade framför den breda trappan med sina uppslagna
ekdörrar och sina hals öfver hufvud framstörtande
be-tjenter, kunde jag ej hindra mig från att tänka, att
Kasimir väl kunde gifva alla sina egodelar litet mera
erkännande, än han gjorde. Jag såg ej en min af
förvåning på något ansigte, då den lilla flickan lyftes ur;
dertill voro de för väl »dresserade», som Kasimir
kallade det.

»Är grefvinnan uppe ännu?»

»I blå salongen, herr grefve!»

»För den lilla flickan» —

»O! släpp mig icke,» ropade Antonia, som anade,
att det rörde henne. »Jag vill icke gå med någon
annan än er. Jag tycker icke om någon annan än er!»

Vi togo henne följaktligen med till Kasimirs rum,
derifrån vi efter att hafva putsat af resdammet begåfvo
oss genom en rad af rum till blå salongen.

Grefvinnan var ensam der. Hon reste sig då vi
inträdde och gick ett par steg emot oss. Hon var ej
lång men af en särdeles intagande växt. Hennes ljusa
hår var slätt tillbakastruket från tinningarna och
sam-ladt i en stor knut i nacken. Hon hade lungsigtigas
vanliga blomstrande hy. Hennes ansigte tycktes ska-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 19:08:33 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kavagkant/1/0058.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free