- Project Runeberg -  Vid vägkanten. Berättelser och skizzer / Samling 1 /
60

(1880-1883) [MARC] Author: Amanda Kerfstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Skjut undan gardinen en smula. Tack, käre
doktor Konrad. Vill ni nu lemna oss.»

Doktorn hann knappt tillsluta dörren efter sig,
förr än häftiga steg hördes i det yttre rummet, och
grefve Kasimir ryckte upp den motsatta dörren och
inträdde i sjukrummet. Han hade ännu reskappan
öfver axlarna och hatten i handen, men ehuru hela
hans inträde var brådskande och ifrigt, kunde man ej
spåra hvarken oro eller sorg på hans bleka ansigte.
Hans uttryck var det af en gentlemans, som med
möjligaste största artighet och precision skyndar att upp«
fylla en honom ålagd pligt.

Grrefvinnan Honorine hade halft rest sig upp för
att möta honom. Ett uttryck af ljuf och blyg väntan
visade sig på hennes barnsliga ansigte, men vid hans
åsyn dog det småningom bort och efterträddes af ett
drag af djupt svårmod, som ännu mer än eljest gjorde
sjukdomens härjningar i hennes utseende märkbara.

Detta så tydliga bevis på hvad hon måtte lidit
under hans frånvaro, rörde måhända någon sträng i
Kasimirs hjerta, ty han gick sakta fram till soffan
och sade:

»Du har skickat efter mig, Honorine, och jag är
här, så fort jag kunnat komma. Är du sämre, min vän?»

»Doktorn säger, att jag snart måste dö, Kasimir.»

»Är det Konrad?»

»Ja, han är här.»

»Men han kan misstaga sig. Vi skola hoppas det.»

»Han misstager sig icke. Jag visste det sjelf
äf-ven utan honom,» sade den unga qvinnan allvarligt.
»Och jag sörjer ej deröfver. Mitt lif har kanske icke
varit, hvad det hade kunnat vara.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 19:08:33 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kavagkant/1/0064.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free