- Project Runeberg -  Vid vägkanten. Berättelser och skizzer / Samling 1 /
65

(1880-1883) [MARC] Author: Amanda Kerfstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Det låg ett himmelskt skimmer omkring henne,
sådant att till och med han under några ögonblick
böjde sig derför. Han kysste henne ömt på pannan,
han hade icke kysst henne på sex år, sedan morgonen
af deras bröllopsdag, och hon reste sig halft upp, slog
armarna om hans hals och hviskade:

»Kasimir, nu sedan det blifvit klart oss emellan,
vär jag så lycklig- * Ingenting fattas mig* mera.»

Hon smålog emot honom, då hon lade sig ned mot
kudden och tillslöt ögonen. Derefter vände hon sig
på sidan sökande med handen under kinden en bättre
och mera hvilande ställning. En dvala tycktes komma
öfver henne, och han fruktade att röra sig för att icke
väcka henne. Hennes andedrägt var kort, men
ansigts-uttrycket barnsligt som alltid, hur stilla, hur fridfullt
var det icke! Hur skär och ren, hur jungfrulig och
kysk låg hon icke der. Han kände att hennes åsyn
borde stilla stormen i hans inre, men störtfloden var
en gång lössläppt, han förmådde icke längre hålla den
inom sina dammar. Ack, han älskade på samma sätt
som han gjorde den der sommarmorgonen, då de
vigdes i landskyrkan nära invid. Han ville äga, han ville
njuta, han ville lefva med henne — han kunde icke
släppa, han kunde icke försaka, nej, han kunde det
icke.

Han gaf henne hela sitt hjertas skatter der de
nu svälde ut i glödande färgprakt, och
hon–fattigt, fattigt varvet som hon nu egde. Han mindes
den der vårdagen, då hon kom med sin tant för att se
sitt blifvande hem, huru de tillsammans jagat, glada
och lekfulla, genom parken, tills han hejdat henne
med den frågan:

»Är du viss. på, Honorine, att du älskar mig?

Kerfstedt, Berättelser, • 5

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 19:08:33 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kavagkant/1/0069.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free