Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En annan gång fruktade han, att hon ej hade
någon, som omhuldade sig derborta, på andra sidan i
det okända landet. Kunde någon skydda, värna, ömma
för henne så, som han. Hon var så blyg och vek.
Kanske hon kände sig främmande. Kanske hon
förundrad såg sig om och sökte honom. Sådana tankar
gåfvo en viss lisa åt hans hjerta.
Men hon var ju lycklig — hon hade ej någon
hågkomst mer af den som förbittrat hennes lif. Hvarje
kallt och hjertlöst ord återkom med pinsam
noggrannhet för hans minne. O, qval! (Och allt under det
tankarna hvirflade om i hans hufvud, hörde han
beständigt urets taktmässiga pickande. Icke ett enda tick
tack undgick honom. Och allt emellanåt framstod för
honom några ord af hans skräddare: »Man börjar bruka
vida ärmar nu, herr grefve.»)
Förstod hon väl hur han älskade henne?
Var ej hans straff för hårdt i jemförelse med
hans fel?
Hade hon något medlidande med hans smärta?
Ack, hvem frågade väl efter honom? Och dock hade
hon en gång sagt honom, hur svårt hon kände det,
att han skulle sörja, sedan hon var död, och att hon
icke unnade någon annan att trösta honom. Men hon
hade med ett vemodigt leende genast tillrättavisat sig
sjelf. »Ser du hur afundsjuk och sjelfvisk jag är,»
hade hon sagt. Han förlät henne den sjelfviskheten.
En afton öfverraskades han af tårar. För hans
minne hägrade en, och annan skymningsstund, då hon,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
