Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Du misstager dig. Jag har ju skrifvit och
berättat dig, att vi varit i Stockholm några månader hvarje
vinter. Hvad skulle det tjena till att hafva ett fullt
möbleradt hus der, om ingen skulle draga fördel deraf,
och dessutom måste jag ju tänka på barnets uppfostran.»
Måhända blef vecket mellan ögonen ett grand
djupare. »Så-å, du har då varit med i stora verlden,
Antonia?»
»Endast helt litet, Kasimir,» skyndade sig den
gamla grefvinnan att infalla, »men hennes succés var
parfaite, det kan jag försäkra dig.»
Dermed tog hon sin nyckelkorg och sitt
garnnystan och gick med majestätiska steg den stora
sandgången fram till slottet. Antonia reste sig.
»Du kan stanna,» sade Kasimir kort.
Hon satte sig åter.
»Har du uppträdt i Stockholms-societeten på samma
sätt, som du gjorde i går?» frågade han.
Den unga flickan lyfte sina mörka ögon mot hans
ansigte, helt lugnt utan den ringaste förvirring, och
betraktade honom med en fast blick; men som det af
hans ton var henne omöjligt att gissa, om bakom
frågan låg ett tadel eller ett beröm, teg hon.
»Behöfver jag upprepa min fråga?»
»Jag förstår ej hvad ni önskar veta. Jag förmodar
att jag gjort det.»
»Således har verlden varit i tvekan om, huruvida
den inom sina nobla dörrar emottagit min fosterdotter
eller min tants kammarjungfru.»
En glödande rodnad drog långsamt öfver den unga
flickans mjella hy, men hon sänkte icke sin blick.
»Jag ser icke ut som er tants kammarjungfru,»
sade hon stolt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
